Jag - Ett socialt proffs men...

...det sliter hårt på toppen!
I dag bevittnade jag en misshandel. I alla fall anser jag att det var en misshandel. Gränsen är flytande för vad som är misshandel har jag förstått på mina medmänniskor. Det jag anser vara misshandel, tycker andra inte är så farligt. En knuff, ett hårt tag i armen och en hård knuff  in i väggen, är i mina ögon en misshandel.
Å troligtvis räcker inte den behandlingen för i dag. Det är många timmar kvar på detta dygn. När ytterdörren slår igen, slår han igen.

Plötsligt kastades jag bakåt i tiden. Plötsligt var det jag som tog emot slagen, dom hårda skrikande orden. Plötsligt var min annars så stolta och självständiga person som bortblåst. Plötsligt satt jag inlåst och höll för öronen och ville bara att det skulle ta slut. Plötsligt kände jag smärtan och förnedringen. Igen! Minnesbilder som med blixtens hastighet fladdrade förbi. Den iskalla skräcken i kroppen igen.

Jag ringde efter hjälp och berättade vad som pågick. Svaret löd: Jag kommer så fort jag ätit upp min hamburgare"  Tack för kaffet, liksom!


Hade jag kunnat göra något? Hade jag kunnat förhindra det som skedde. Hade jag kunna ingripa?
Hade jag kunnat vara där för "offret"? Hade jag vågat det? Ensam i huset?

Efteråt hade jag en hel hög personer att ta hand om. Många som mådde dåligt och behövde prata.
Prata, prata prat och prata igen! Se till att dessa människor klarade av att åka hem och överleva natten. Se till att det finns möjlighet att fortsätta prata i morgon.


Nu, så där sex timmar senare sitter jag här och funderar på om jag verkligen handlade rätt. Jag borde givetvis ringt polisen istället för en hamburgerglufsande "utsvulten stackars" kollega.
Jag har skrivit ner hela händelseförloppet med tider och allt och i morgon ska det skickas högre upp.

Är det jag som nu måste se mig över axeln när jag går ut med soporna en kväll? Är det jag som kommer att få bilen sönderslagen? Kommer jag få "personliga besök" vare sig jag är hemma eller ej?
Jag kan inte vara anonym vid en eventuell rättegång, det får man inte när man har mitt jobb!

Onsdagar är inte bra dagar!
Ibland önskar jag att jag var en tafflig amatör på det jag gör!